|
 |
| |
 |
| |
 |
World
Speed Championships i Estland 1 |
|
| |
|
Keith
Sloan är en högt
respekterad
tävlingsdirektör från
Australien som liksom
australiensarna, har
behärskat finessens
konst. Så det var ingen
överraskning att han
utlovade kompromisslösa
paintball-sammankomster,
och en flock av vackra
modeller (utklädda till
'klockflickor') för att
lansera "World Speed
Poker Championships". Som vanligt föll jag för snacket helt och hållet och åkte över till Estland.
|
| |
|
Paintballen var en bluff, men flocken av skönheter var inte det. Fast de var inte det enda trevliga välkomnandet i Estland. Tävlingen hölls på 'The Monte Carlo'-kasinot, som låg dörr i dörr med mitt
Scandic Hotel. För att späda på bekvämligheten, hade de vänligt nog placerat en bastu bakom duschen i mitt rum. (Jag kan t.o.m. ha gått ner i vikt på resan!) Allmänt var det dock attityden hos taxichaufförerna, hotellpersonalen och barpersonalen jag lade märke till. Alla var trevliga, behagliga och ständigt leende. Vilken uppfriskande förändring jämfört med England. T.o.m. barpersonalen var trevlig när jag inte kunde tala det lokala språket! Öööhhh, precis som Paris?
|
| |
|
De flesta spelare har fått precis fel intryck av titeln "'The World
Speed Poker Championship". Vi trodde att ordet 'snabbhet' syftade på strukturen, och att tävlingen kunde vara något av ett tärningsspel. Detta kunde inte vara längre från sanningen. Varje spelare hade bara 15 sekunder på sig att agera. Så när vi hade 30 minuter för varje given nivå, fick vi istället för de vanliga 10-15 givarna per halvtimme, uppskattningsvis 40 givar på en halvtimme. Så det var faktiskt mer spel i turneringen än vanligt. (Så jag har ingen ursäkt för att sluta på en blygsam 7:e plats).
|
| |
|
Spelets hastighet, kombinerat med att vara få spelare, gav spelet extra intensitet. Det fanns inget avbrott i spelet (en andra giv kunde blanda en andra lek medan den
nuvarande given spelade), inga koncentrationsluckor, och femminutersrasterna för toalettbesök varje timme var mycket välkomna. Det roliga var att när alla spelare kom in i spelets flyt, var de flesta beslut ögonblickliga, och det betydde tyvärr att klockflickorna sällan användes. Trots att modellerna kan ha blivit lite uttråkade blev inte spelarna det. Varje spelare som deltog i turneringen älskade det.
|
| |
|
Jag bör tillägga att vinnaren var en mycket trevlig kille från Norge: Henning Granstad.
Han spelade ett utmärkt balanserat aggressivt spel och sågs som en värdig vinnare av alla jag talade med. Ja, den bäste spelaren vann. Så ovanligt?
|
| |
|
Förhoppningsvis kommer framtida liveturneringar att på något sätt kunna använda sig av en tidtagarklocka för spelare att bestämma sig inom. Det kommer utan tvivel att hjälpa TV-producenterna. För att inte tala om de stackars gamla tittarna. Detta har så klart varit standarförfarande, och en av de stora fördelarna med turneringar på internet, sedan dessa kom till... Se upp Carlo och Surinder, detta är framtiden...
Vi ses nästa vecka!
Dave
|
| |
 |
|
|
